Min man gick just ut genom dörren med ett glatt leende på läpparna och kommentaren “det ska jag göra sen när jag har mer tid när jag är pappaledig”. Jag kunde inte låta bli att le lite grand. “-Ja,ja älskling, vi får väl se…” Om det är något man inte har när man är mamma/pappaledig så är det ju MER tid. I början hade man det ganska lugnt, men nu…

Det ska bli intressant att följa när Robert ska vara hemma för första gången på 18 år. Firman har varit hans allt och nu ska han helt plötsligt vara hemma och ta hand om Rebuz på heltid. Undrar hur lång tid det kommer ta tills dess han inser att man inte har mer tid, utan snarare ingen tid alls. När han sen kommer att inse att klockan är tre och han inte ens ätit frukost än. Lilleman har dock både ätet frukos, mellis och lunch, men själv är det sällan som jag får i mig något före 14.00.

Mornarna går till en massa annat som att klä på, mata, byta blöja, kolla mailen, fixa någon räkning, ut och gå med Rufz  etc. Att bara ta sig utanför dörren är ett företag i sig.

Det ska på ett sett bli skönt att börja jobba igen. Bara detta att få göra något ostört och få tänka en tanke klart. Det ska bli så skönt! Fast på ett sätt vill jag vara hemma. Kommer att sakna lilleman så mycket.

Detta har varit en kul med ganska jobbig vecka. Mycket som ska fixas och en spännande saker som händer som gör att man kör på i 120 km/h utan att stanna upp. Rebuz är i en ganska krävande ålder just nu och det gör att jag inte kan göra något för firman på dagtid, utan jag får lägga kvälls och natttid. Dessutom drar Friskis igång med en ny termin och nya pass. Fast jag ska inte klaga. Jag gör bara saker som jag egentligen tycker är roliga. Det är bara när det hopar sig som man önskar att man kunde lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet.

 Fast jag är inte bra på att ta det lugnt. Det har jag aldrig varit. Helst vill jag ha så många järn i elden som möjligt. Då trivs jag som bäst och kan inspireras och inspirera andra.

Det har egentligen tagit mig tills nu i livet med att komma underfund med hur jag verkligen vill ha det för att må så bra som möjligt. Min hjärna mår bäst av att vara på gränsen till överstimulerad helt enkelt. Då funkar den som bäst. Drar jag ner på tempot så blir den sur och ställer till trubbel som att skicka ut massa neggo signaler. Så länge jag har massor av kul saker att göra så är den bara glad.

Nu är hela familjen hemma igen efter en underbar resa till Thailand och Vietnam. Vi har badat, solat, upplevt nya saker, träffat fantastiska männsikor etc.

Vi inledde med ett par veckor i Thailand och åkte först ner till Ban Sean för att sen ta oss till Pattaya och Ko Samet. Rebuz njöt för fulla muggar. Han hade tillgång till båda föräldrar till 100% och kunde bada så mycket han ville och leka i sanden. Den 27:e åkte vi vidare till Vietnam och stannade först i “Saigon” för att sen åka vidare till Nha Trang. Där var det regn i 5 hela dagar och humöret var väl inte på topp hela tiden. Den 2 januari gav vi upp och tog oss till Pan Thiet i stället. Där var det mycket bättre väder och vi fick 3 fina dagar innan vi for till Bangkok för 4 sista dagar innan vi återvände till Sverige igen.

Det var verkligen skönt att få rå om hela familjen ett tag. Det har varit ett tufft år där relationen med Roberts exfru efter Rebuz födelse eskalerat och det var en välbehövlig resa. Fick något elakt mess från exfruns nya man, men i övrigt var det lugnt. Skönt att vara långt borta!!

 Nu är det i alla nya friska tag som gäller och jag ser i fram emot våren med förnyad energi.

Det är enormt kul med inköp!!!

Idag så var Frida från Nanook of Sweden hos mig på Rebuz Kidz . Hon presenterade vårens och höstens kollektion och det fanns så mycket fint att man höll på att storkna.

Till våren blev det i alla fall suveränt fina fleece tröjor och skaljackor/byxor. Köpte även in några mycket praktiska overaller för den lilla bebisen, allt från första dagen till storlek 68 i samma overall. Den var verkligen super praktisk med dubbla blixtlås fram så man kan öppna när man går in i en butik och att den lilla bebisen slipper ha blixtlåset precis vid munnen när man är ute. Dessutom, vilket jag tyckte var dunder smart, så hade luvan dragsko!! Då kan man dra åt så det slipper bli kallt om det lilla huvudet. Hade jag vetat att dessa funnits hade jag lätt köpt det till Rebuz när han var liten. Till det blev det lite mössor och annat smått och gott. Kläderna kommer att vara i butik i början av februari och det ska bli så spännande att se vad våra kunder tycker.

Hösten blev det desto mer, skaljackor, byxor, overaller, fleece.

Februari blir en spännande månad. Först kommer Nanook, sen Esprit och sist men inte minst Quiksilver och Roxy. Det som ska bli extra spännande är Roxy baby och Quiksilver baby. Helt nytt och fräscht på marknaden!!!

Mitt finger är ur led…

Inte så konstigt egentligen, men en effekt av ett antal omständigheter :-). Det måste dock varit en syn där jag låg och kved på grannens tomt enbart i klädd min morgonrock och med en vällingflaska i handen.

Lilleman skulle sova och jag sjöng för honom och la honom i säng med sin vällingflaska. Efter ca 5 minuter sov han gott och jag tog vällingflaskan och skulle fylla på frukostvällingen när jag såg en kissnödig hund som stod och tryckte vid dörren. Då Rufz brukar vara en jätte duktig hund och springa ut och göra det han ska på tomten och sen komma tillbaka så öppnade jag dörren och han sprng glatt ut. Det var bara det att Rufz fick fart. I full fart så rusade han in på grannens tomt och efter en hare. Jag rusade efter, fortfarande med  vällingflaskan i högsta hugg. När jag kommit halvvägs så gjorde jag mig redo för att kasta välligflaskan på honom. (en hund tror att om man träffar dem med något att man når dem och då stannar de). Vad jag inte tänkte på var att jag stod på en hal sten, men träskor…. så vällingflaskan for åt ett håll, jag rätt upp i luften occh träskorna åt ett tredje. När jag landade så kom mitt lillfinger först…och det uppskattade behandlingen. När jag insåg vad som hänt tittade jag ner på fingret och … inte såg det normalt ut i alla fall.

Efter en tur till sjukhuset och en ett möte med en läkare som trodde han skulle lura mig genom att säga att han BARA skulle titta på fingret (samtidigt som han signalerade till sjuksköterskan att i stort sätt sitta på mig) så sitter nu fingret där det ska. Det ser dock mer ut som ett bowlingklot än ett finger.

Vad kan man då lära sig av detta? Tänk er för och står inte på hala stenar när ni kastar era vällingflaskor !!

Jag slåss mot hunden Roxy på Google!

I oktober startade jag en ny webbshop på nätet som heter Rebuz Kidz (www.rebuzkidz.se). Naiv så trodde jag att synas på Google var det minsta problemet. Jag var fokuserad på att skapa en fin sida med bra navigation, men när lanseringsdagen kom så insåg jag att jag förbisett det viktigaste av allt. Jag hade inte räknat med att få slåss med hunden Roxy om mina kunder.

Google har blivit nedlusat (förlåt uttrycket) av bloggar, hemsidor etc. Vilket jag i och för sig stödjer (annars skulle jag väl inte spendera tid med att skriva ner mina tankar här) men det skulle finnas ett filter som gör det möjligt att sålla mellan företag och privat personers tankar kring livet. Nu mer sker mer och mer affärsverksamhet genom nätet och mer och mer marknadsföring sker den vägen. Tyvärr är det smått omöjligt att bli synlig genom bruset utan att betala höga summor till bolag som erbjuder sökoptimering och sponsrade länkar. Det senare är dessutom en tjänst som Google i slutändan erbjuder så pengarna hamnar slutligen i deras ficka. Det kan kosta upp till 30 kr per klick på en sponsrad länk då högsta plats auktioneras ut. Betalar man inte så syns man inte och då får man inga kunder, så enkelt är det. Google har idag i stort sätt monopol som sökmotor. I stället för att det rensas upp i indexet så poppar nu fler och fler länksamlingar upp. Varje sidan tar ca 3-7000 kr/år och de har runt ca 10000 besökare i veckan. Men hur ska man veta att just min målgrupp besöker sidan och att det kommer löna sig? För att 7000 kr ska löna sig ska jag sälja för 30 000 kr mer än annars vilket låster ganska mycket.

Jag tycker att det är dax att säga i från och begära att det ska finnas ett bättre filter som gör det möjligt att sålla bort alla bloggar och privata semesterbilder från Thailand. Jag tror att det skulle underlätta både för de som vill köpa en tjänst eller vara  och vi som faktiskt försöker använda Google i vår marknadsföring.

PS. Jag älskar hundar!!! Fast hunden Roxy kunde gott fått heta något annat så jag sluppit fajtas om en plats högt uppe för att mina kunder ska hitta mina barnkläder från Roxy DS

I februari födde jag vårt första barn, Rebuz. Han är en underbar liten krabat med mycket energi och nyfikenhet. I samband med att jag gick hem från mitt ordinarie jobb så föddes en tanke om att starta en egen låda vid sidan om mitt jobb. I mars påbörjades arbetet och i oktober lanserades Rebuz Kidz, en webbshop med baby- och barnkläder. Visserligen har starten varit tuffare än vad jag räknat med då jag i stort sätt lyckades pricka finanskrisen på dagen, men det har varit värt varje timme som jag lagt ner. Det har varit enormt givande och även hjälpt mig att vara en bättre mamma.

Det är just detta som inte verkar vara helt OK… Jag är så trött på allas kommentarer om att jag måste tänka på Rebuz också och fokusera 100% på honom. Det GÖR jag! Hade jag bara byggt klossar hade jag nog blivit tokig och hjärnan hade torkat ut. Det konstiga är att om jag hade spenderat 4 timmar per dag med att fika med mina mamma- och pappakompisar så hade det varit OK. Nu har jag i stället valt att sitta vid datorn när han sover på morgonen och när han leker självständigt. Då rynkar folk på näsan…

Hur ska vi tjejer kunna bli jämställda om vi ständigt dömmer varandra när vi gör något annorlunda som inte håller sig inom normen för vad man SKA göra. Vi är så inkörda i våra roller om hur en BRA mamma ska vara att vi inte kan se att det faktiskt fungerar att göra på ett annat sätt. Hur ska vi kunna förändra och få en bättre värld om vi inte tillåts förändra den, eller leva i den på ett annat sätt.

Givetvis ska barnen var en del i ens liv, och många fall gå före, men vi måste tillåta oss, mammorna och papporna, att finnas och utvecklas också. Vi kan inte sätta hold på livet så fort vi skaffar barn. Vilka förebilder blir vi då för dem? Hur ska vi förvänta oss att de ska se nya möjligheter och utvecklas om vi stannar upp så fort vi får barn? Jag vet att detta kanske uppfattas kategoriskt. Jag menar givetvis inte att alla tycker det är fel. Det är många som inte tycker det också. Men varför ska man ständigt få höra vad de tycker och få de menande blickarna. Jag dömer ju inte dem för att de väljer att göra på sitt sätt. Om de är lyckliga så är det ju jätte bra! Men jag skulle inte vara det. Alla är ju olika.

Inser att denna, min första blogg, blev lite rörig, men den är helt sann och tagen direkt ur hjärtat för hur det känns just nu och idag. I morgon kanske det är något helt annat som berör mig, vem vet. Då kommer jag, med största sannolikhet, skriva och vräka ur mig om det

Hare gott tills dess och kommentera gärna!!